Hurt
Det finns inga ord för känslan när någon väljer själv att lämna livet.
Det gör ont på ett sätt som inte går att beskriva.
(Då vet du att jag drömmer, att jag drömmer dig hit)
Capio Anorexi Bulimicenter
Bedömningssamtalet som skulle varit 11 Juni blev istället i tisdags.
Märkligt samtal för en som suttit oändlgt många timmar med samma kurrator/psykolog tidigare.
Här gick dom efter en lista och det var verkligen en bedömning.
"Det är uppenbart att du har en ätstörning"
Min hjärna skapar kaos. Vill vill inte.
Har till på tisdag på mig att bestämma mig om behandling. Jag vet inte.
Hur jävla svårt kan det vara att stoppa mat i munnen?!
Over and out!
snurr och noll fokus
Om en vecka har jag mitt första möte med dietisten.
Jag känner mig fullständigt livrädd för att hon ska tycka att jag är tjock.
Vill så förbannat gärna gå ner lite till innan mötet!
Tänk om hon väger mig? Tänk om hon tycker att jag är en oseriös ätstörd!
Igår var det fest hemma.
Jag åt 2 skivor fårfiol och ½ dl potatisgratäng.
Sen var det dags för fika.
Åt en bit fruktpaj.
BAM så slog ångesten till.
Var tvungen att gå från bordet, kunde inte tänka klart, kunde inte hålla upp masken om att allt var bra.
Satte mig i en fotölj o kände hur paniken bara ökade och ökade.
Sprang in på toan, hämtade papper och smög ut genom källaren, upp i skogen och spydde.
Kunde inte riskera att någon av gästerna, eller familjen heller för den delen, hörde mig spy.
Jag försökte verkligen tänka på Helenas röst, men den var alldeles förjävla svag.
Jag stod där och hulkade i skogen och tänkte att jag var en jävla besvikelse för Helena men också att jag var så förbannat smart!
Jag kände mig som Sveriges smartaste människa en liten stund.
Jag hade lurat ALLA!
Jag hade suttit där, ätit o skrattat och sen gått och "Vilat på mitt rum" i skogen.
Ååååh vad smaaaart jag äääääär!
Det här är sjukt. Jag sitter faktiskt här och är stolt över mig själv. Jag lyckades med något.
Det här är det absolut mest mystiska med det här tillståndet.
Jag älskar det, och hatar det på samma gång.
Helena brukar säga att jag är i ett krig och slåss för båda sidorna.
Jag vill inte att någon sida ska vinna. Jag vill inte att någon sida ska förlora.
Jag vill äta. Men jag vill inte äta. Jag vill svälta. Men jag vill inte svälta. Jag vill spy. Men jag vill inte spy.
Jag har kommit på en jättebra plan.
Idag styr det ätstörda helt och hållet, därför är det här en jättebra plan.
Frukost: ½ dl fil + ½ banan, 2 msk fibrex + 2 katrinplommon. 89
Lunch: ½ dl havregryn + 2 katrinplommon. 98
Middag: ½ dl havregryn. 70
OM jag lyckas med detta håller jag mig under 300!
Jag kan till och med få in en dextrosol på eftermiddagen.
För att min plan ska fungera krävs det att jag tränar imorrn kväll så jag missar ordinarie middagstid.
Mamma vill att jag ringer Capio.
Först ska jag bara bli lite smal.
Over and out.
Rom
Snart snart snart!
Rom väntar på mig den 24e! Ska bli så förbannat skönt att komma bort från vardagen några dagar!
Tänker bege mig mot något typ av centrum på egen hand idag. Mannen sover efter att ha jobbat hela natten.
Jag behöver komma ut!
Vart hittar jag en skinnjacka med muddar den här tiden på året?!
over and out!
Helena
If i cut off yor arms and cut off your legs, would you still love me anyway?
Spännande att hon heter just Helena, när den låten följt mig halva livet.
På tisdag är det dags igen. In i hjärnan.
Fick i uppgift förra gången att göra något för mig själv, 15 minuter om dagen. Näst intill omöjlig uppgift.
Desutom skulle jag fundera över vad det fanns för tillfällen då jag INTE tänkte på mat.
Jag har blivit medveten om att jag ständigt tänker på mat.
Om inte på vad jag ska äta så på vad jag fått i mig.
I två veckor har jag tänkt på när jag inte tänker på mat. Vilket resulterat i ett evigt tänkande på mat.
Gick och simmade förra veckan, avslappningssim med släckta lampor och tända ljus.
Jag hade bestämt mig redan innan,
jag skulle INTE kolla upp hur mkt jag förbrände,
det här skulle jag bara göra för att det kändes mysigt och jag ville göra det.
Jag simmade en halvtimme, runt runt. Satt i bastun lika länge.
Gjorde allting myycket långsamt. Annars är jag en tjej med 100 bollar i luften dygnet runt.
Jag gjorde detta för mig själv. För att det kändes bra för min kropp. Inte för att prestera.
Vi skulle hämta mat den kvällen. Jag är totalt beroende av sushi. 6 bitar.
Min pojkvän ringer o berättar att sushin är slut.
I mitt förra liv hade jag sagt något annat, valt något annat " ta nåt med nudlar".
Men det här är inte mitt förra liv. Det här är nu. ¨
Jag kunde inte välja något. Livrädd för att välja fel.
Så det blev ingen middag, för jag var inte beredd.
Så olikt mitt riktiga jag.
Jag lägger mig i sängen o läser Sofies mode,
den enda existerande bilagan som inte SKRIKER UT BANTNINGSTIPS!
Träningstips, absolut, men sällan "Bli smal på 5 timmar!!!!!".
Den dagen var inte min dag.
560, stod det stort i mitten på en utav sidorna.
Jag började läsa.
"Visste du att du förbränner 560 kalorier i timmen när du simmar? Så hoppa i badet!"
Jag tänke att det var något dåligt skämt.
Jag hade bestämt mig, jag skulle inte ta reda på hur många kcal det var att simma.
Jag skulle bara må bra för att jag gjort något för min egen skull, något mysigt!
Plums så låg det i min hand, utan att jag bett om det. Trots att jag INTE bett om det.
Jag kommer aldrig glömma 560 kcal.
Jag kommer aldrig kunna simma igen utan att veta exakt vad jag gjort av med.
Over and out.
kaos
Jag är glas.
Uttänjd till max.
Jag är tunnaste, tunnaste glas.
Spricker vilken sekund som helst.
Jag är på gränsen till tårar i allt som jag gör.
Ingen kraft kvar, kan inte stå emot.
Jag har blivit tunnaste, tunnaste glas.
Går i kras, när som helst.
Jag trodde aldrig att en normalviktig person kunde få en ätstörning.
Det fanns inte i min vildaste fantasi.
Ätstörningar tillhörde de smalas folk, det gick att se, på långa vägar.
Lönnfeta tjejer som jag får inte ätstörningar.
Det kan väl inte vara ett problem?
Jag behöver väl gå ner lite mer?
BMI och spegelbilden talar inte samma språk.
Plötsligt är jag mitt i smeten.
Mitt i smeten av rädsla, ångest och trötthet.
Plötsligt har jag gått från att äta 2500 kcal om dagen till att under en hetsdag komma upp i 800.
Det låter så mycket.
Jag får ångest av tanken på 800 kcal.
Jag är livrädd för morgondagens vägning, livrädd för siffror på en skärm.
Redo med måttband om vågen visar plus.
Är det vatten? Är det fett som väger?
Jag åt fem godisar idag.
Jag var redan mätt och jag åt fem godisar.
Jag fick panik. Kunde inte sitta still.
Fick inte luft.
"Måste prata, jag måste prata med någon nu!"
Det går inte. Det går inte med världens största hemlighet.
Jag träffar en kvinna jag blev hänvisad till.
Hon ska hjälpa mig att få ordning på mina tankar.
Hon ska hjälpa till att laga mig och min hjärna.
En del av mig hoppas det går.
En annan vägrar.
"Jag vill inte bli tjock!"
Jag vill. inte. bli. tjock.
Over and fucking out.
Uttänjd till max.
Jag är tunnaste, tunnaste glas.
Spricker vilken sekund som helst.
Jag är på gränsen till tårar i allt som jag gör.
Ingen kraft kvar, kan inte stå emot.
Jag har blivit tunnaste, tunnaste glas.
Går i kras, när som helst.
Jag trodde aldrig att en normalviktig person kunde få en ätstörning.
Det fanns inte i min vildaste fantasi.
Ätstörningar tillhörde de smalas folk, det gick att se, på långa vägar.
Lönnfeta tjejer som jag får inte ätstörningar.
Det kan väl inte vara ett problem?
Jag behöver väl gå ner lite mer?
BMI och spegelbilden talar inte samma språk.
Plötsligt är jag mitt i smeten.
Mitt i smeten av rädsla, ångest och trötthet.
Plötsligt har jag gått från att äta 2500 kcal om dagen till att under en hetsdag komma upp i 800.
Det låter så mycket.
Jag får ångest av tanken på 800 kcal.
Jag är livrädd för morgondagens vägning, livrädd för siffror på en skärm.
Redo med måttband om vågen visar plus.
Är det vatten? Är det fett som väger?
Jag åt fem godisar idag.
Jag var redan mätt och jag åt fem godisar.
Jag fick panik. Kunde inte sitta still.
Fick inte luft.
"Måste prata, jag måste prata med någon nu!"
Det går inte. Det går inte med världens största hemlighet.
Jag träffar en kvinna jag blev hänvisad till.
Hon ska hjälpa mig att få ordning på mina tankar.
Hon ska hjälpa till att laga mig och min hjärna.
En del av mig hoppas det går.
En annan vägrar.
"Jag vill inte bli tjock!"
Jag vill. inte. bli. tjock.
Over and fucking out.
lyckan
-2.3 kg över julhelgen. Såhär lite har jag ALDRIG vägt.
..
"Du gör mig ledsen. Allt dethär gör mig ledsen.. Jag visar det inte, men det gör det"
"Jag vet, på något sätt gör det mig ledsen också. Jag önskar att jag inte tänkte på det heela tiden, samtidigt vill jag inte släppa kontrollen."
"Jag vet, på något sätt gör det mig ledsen också. Jag önskar att jag inte tänkte på det heela tiden, samtidigt vill jag inte släppa kontrollen."
Jag har varit tillsammans med A i två månader, det känns underbart och jag hade glömt känslan av att vara nykär.
Han får mig att skratta, mycket.
Om det är någon som är på mig om mat så är det han.
Han vet att han inte kan säga till mig att jag ätit bra. Jag får panik.
Har jag ätit "bra" så har jag ätit för mkt. "Bra", sa han bara en gång.
Gott nytt år kära ni, hoppas livet ger er vad ni önskar.
Over and out
mindfuck
Först är man tjock i en strl 42.
Sen är man tjock i en strl 36.
Kan man någonsin nöja sig?
Trött på min egen hjärna.
Jag är älskad igen.
Av någon annan, men ändå älskad.
Det spelar ingen roll hur mycket han säger.
Spelar ingen roll hur fin jag är.
Jag är fortfarande fet i strl 36.
...
När jag backar en bit och tittar på mig själv så vet jag att jag inte behöver få ångest över 603 kalorier.
Egentligen vet jag. Egentligen vet jag att man ska äta ca 2000.
När jag backar en bit och tittar på mig själv så vet jag att jag skulle gå ner i vikt av 1500.
Egentligen vet jag. Egentligen vet jag att det är dumt.
När jag backar en bit ser jag det som jag egentligen vet.
Men man kan inte stå utanför sig själv och titta på.
Man är sig själv och det går inte att backa o sedan berätta vad man såg.
Man vet.
Egentligen vet jag. Egentligen vet jag att man ska äta ca 2000.
När jag backar en bit och tittar på mig själv så vet jag att jag skulle gå ner i vikt av 1500.
Egentligen vet jag. Egentligen vet jag att det är dumt.
När jag backar en bit ser jag det som jag egentligen vet.
Men man kan inte stå utanför sig själv och titta på.
Man är sig själv och det går inte att backa o sedan berätta vad man såg.
Man vet.
Panik
Nej.. Nej!
Min hjärna går på högvarv och är avstängd på samma gång.
Oorganiserat kaos! Inte okej!
Kollar en bild jag tog idag och blir förbannad över att jag inte är så smal som på bilden.
Skäms över hur jävla ful jag är i verkligheten.
Det gick inte bra att äta.
Eller snarare så går det inte bra nu att jag åt middag.
Over and fuckin out.
Min hjärna går på högvarv och är avstängd på samma gång.
Oorganiserat kaos! Inte okej!
Kollar en bild jag tog idag och blir förbannad över att jag inte är så smal som på bilden.
Skäms över hur jävla ful jag är i verkligheten.
Det gick inte bra att äta.
Eller snarare så går det inte bra nu att jag åt middag.
Over and fuckin out.
full o glad.
Försöker återhämta mig.
Hajjar inte hur jag kunde bli så jääävla full?!
Verkligen inte "må dåligt-full" men helt borta! :o
Idag är jag bara trött. Inget illamående o ingen huvudvärk. Fattar nada.
"Om du äter så blir du inte så full"
Tyckte ändå att jag åt bra igår?
En köttfärsbiff o en potatis :)
Kanske hade spytt om jag hade ätit mer?
Igår blev det en navelpiercing. Har snackat om det så jävla länge.
Lätt osexigaste stunden i mitt liv..
Skitsnygg (och då menar jag SKITSNYGG!) piercare som ska tvätta naveln på dig lix.. -.-'
Hade piercingen som delmål när jag gick på VV, men kom aldrig till skott.
Nu sitter den där iaf xD
Åt en smörgås i morse för första gången på evigheter.
Kändes inte bra för fem öre men jag var så jävla hungrig.
Hann förstås väga mig innan och vägde lika mkt som igår morse så jag är förhoppningsvis safe trots krökandet.
Vet förstås inte förrän imorrn bitti..
Nu känns det lite bättre, åt inget mer förutom ett äpple på eftermiddagen så jag vet att jag inte har gått över kalorierna.
Nu är jag så trött så jag inte kan tänka.
Over and out.
Hajjar inte hur jag kunde bli så jääävla full?!
Verkligen inte "må dåligt-full" men helt borta! :o
Idag är jag bara trött. Inget illamående o ingen huvudvärk. Fattar nada.
"Om du äter så blir du inte så full"
Tyckte ändå att jag åt bra igår?
En köttfärsbiff o en potatis :)
Kanske hade spytt om jag hade ätit mer?
Igår blev det en navelpiercing. Har snackat om det så jävla länge.
Lätt osexigaste stunden i mitt liv..
Skitsnygg (och då menar jag SKITSNYGG!) piercare som ska tvätta naveln på dig lix.. -.-'
Hade piercingen som delmål när jag gick på VV, men kom aldrig till skott.
Nu sitter den där iaf xD
Åt en smörgås i morse för första gången på evigheter.
Kändes inte bra för fem öre men jag var så jävla hungrig.
Hann förstås väga mig innan och vägde lika mkt som igår morse så jag är förhoppningsvis safe trots krökandet.
Vet förstås inte förrän imorrn bitti..
Nu känns det lite bättre, åt inget mer förutom ett äpple på eftermiddagen så jag vet att jag inte har gått över kalorierna.
Nu är jag så trött så jag inte kan tänka.
Over and out.
mjau
Så jävla vacker! <3
juste.
63.6, för dig som bryr dig.
Trasig.
Hon varnade mig.
"Om du fortsätter såhär så kommer du inte orka någonting. Du kommer bli helt deprimerad."
Frågan är vad man gör när hela livet gör vad fan det vill.
Vad gör man när man inte får en chans att bestämma?
Jag är ett kontrollfreak. Jag vet det. Jag har alltid varit det.
Förlusten över kontrollen är det som skrämmer livet ur mig.
Idag är det X födelsedag. Gör förjävla ont.
(Jag borde varit där, jag är en del av bilden.)
Istället sitter jag här och ler över 300 kalorier.
Jag är inte ens ensam.
Hittade en människa från ett tidigare liv.
Borta tillräckligt länge för att inte notera att kroppen förändrats.
Ingen press.
Mina villkor.
Jag får vad jag vill ha men helt utan krav.
Mår konstant illa.
Sover för lite.
Äter för lite, ikr.
Mixen gör minnet sjukt dåligt.
Men när jag ställer mig på vågen på morgonen och knappt vet vad jag gjorde kvällen innan, eller när jag kom hem, så är det fortfarande totalt värt det.
Over and out.
"Om du fortsätter såhär så kommer du inte orka någonting. Du kommer bli helt deprimerad."
Frågan är vad man gör när hela livet gör vad fan det vill.
Vad gör man när man inte får en chans att bestämma?
Jag är ett kontrollfreak. Jag vet det. Jag har alltid varit det.
Förlusten över kontrollen är det som skrämmer livet ur mig.
Idag är det X födelsedag. Gör förjävla ont.
(Jag borde varit där, jag är en del av bilden.)
Istället sitter jag här och ler över 300 kalorier.
Jag är inte ens ensam.
Hittade en människa från ett tidigare liv.
Borta tillräckligt länge för att inte notera att kroppen förändrats.
Ingen press.
Mina villkor.
Jag får vad jag vill ha men helt utan krav.
Mår konstant illa.
Sover för lite.
Äter för lite, ikr.
Mixen gör minnet sjukt dåligt.
Men när jag ställer mig på vågen på morgonen och knappt vet vad jag gjorde kvällen innan, eller när jag kom hem, så är det fortfarande totalt värt det.
Over and out.
