Rom
Snart snart snart!
Rom väntar på mig den 24e! Ska bli så förbannat skönt att komma bort från vardagen några dagar!
Tänker bege mig mot något typ av centrum på egen hand idag. Mannen sover efter att ha jobbat hela natten.
Jag behöver komma ut!
Vart hittar jag en skinnjacka med muddar den här tiden på året?!
over and out!
Helena
If i cut off yor arms and cut off your legs, would you still love me anyway?
Spännande att hon heter just Helena, när den låten följt mig halva livet.
På tisdag är det dags igen. In i hjärnan.
Fick i uppgift förra gången att göra något för mig själv, 15 minuter om dagen. Näst intill omöjlig uppgift.
Desutom skulle jag fundera över vad det fanns för tillfällen då jag INTE tänkte på mat.
Jag har blivit medveten om att jag ständigt tänker på mat.
Om inte på vad jag ska äta så på vad jag fått i mig.
I två veckor har jag tänkt på när jag inte tänker på mat. Vilket resulterat i ett evigt tänkande på mat.
Gick och simmade förra veckan, avslappningssim med släckta lampor och tända ljus.
Jag hade bestämt mig redan innan,
jag skulle INTE kolla upp hur mkt jag förbrände,
det här skulle jag bara göra för att det kändes mysigt och jag ville göra det.
Jag simmade en halvtimme, runt runt. Satt i bastun lika länge.
Gjorde allting myycket långsamt. Annars är jag en tjej med 100 bollar i luften dygnet runt.
Jag gjorde detta för mig själv. För att det kändes bra för min kropp. Inte för att prestera.
Vi skulle hämta mat den kvällen. Jag är totalt beroende av sushi. 6 bitar.
Min pojkvän ringer o berättar att sushin är slut.
I mitt förra liv hade jag sagt något annat, valt något annat " ta nåt med nudlar".
Men det här är inte mitt förra liv. Det här är nu. ¨
Jag kunde inte välja något. Livrädd för att välja fel.
Så det blev ingen middag, för jag var inte beredd.
Så olikt mitt riktiga jag.
Jag lägger mig i sängen o läser Sofies mode,
den enda existerande bilagan som inte SKRIKER UT BANTNINGSTIPS!
Träningstips, absolut, men sällan "Bli smal på 5 timmar!!!!!".
Den dagen var inte min dag.
560, stod det stort i mitten på en utav sidorna.
Jag började läsa.
"Visste du att du förbränner 560 kalorier i timmen när du simmar? Så hoppa i badet!"
Jag tänke att det var något dåligt skämt.
Jag hade bestämt mig, jag skulle inte ta reda på hur många kcal det var att simma.
Jag skulle bara må bra för att jag gjort något för min egen skull, något mysigt!
Plums så låg det i min hand, utan att jag bett om det. Trots att jag INTE bett om det.
Jag kommer aldrig glömma 560 kcal.
Jag kommer aldrig kunna simma igen utan att veta exakt vad jag gjort av med.
Over and out.
kaos
Jag är glas.
Uttänjd till max.
Jag är tunnaste, tunnaste glas.
Spricker vilken sekund som helst.
Jag är på gränsen till tårar i allt som jag gör.
Ingen kraft kvar, kan inte stå emot.
Jag har blivit tunnaste, tunnaste glas.
Går i kras, när som helst.
Jag trodde aldrig att en normalviktig person kunde få en ätstörning.
Det fanns inte i min vildaste fantasi.
Ätstörningar tillhörde de smalas folk, det gick att se, på långa vägar.
Lönnfeta tjejer som jag får inte ätstörningar.
Det kan väl inte vara ett problem?
Jag behöver väl gå ner lite mer?
BMI och spegelbilden talar inte samma språk.
Plötsligt är jag mitt i smeten.
Mitt i smeten av rädsla, ångest och trötthet.
Plötsligt har jag gått från att äta 2500 kcal om dagen till att under en hetsdag komma upp i 800.
Det låter så mycket.
Jag får ångest av tanken på 800 kcal.
Jag är livrädd för morgondagens vägning, livrädd för siffror på en skärm.
Redo med måttband om vågen visar plus.
Är det vatten? Är det fett som väger?
Jag åt fem godisar idag.
Jag var redan mätt och jag åt fem godisar.
Jag fick panik. Kunde inte sitta still.
Fick inte luft.
"Måste prata, jag måste prata med någon nu!"
Det går inte. Det går inte med världens största hemlighet.
Jag träffar en kvinna jag blev hänvisad till.
Hon ska hjälpa mig att få ordning på mina tankar.
Hon ska hjälpa till att laga mig och min hjärna.
En del av mig hoppas det går.
En annan vägrar.
"Jag vill inte bli tjock!"
Jag vill. inte. bli. tjock.
Over and fucking out.
Uttänjd till max.
Jag är tunnaste, tunnaste glas.
Spricker vilken sekund som helst.
Jag är på gränsen till tårar i allt som jag gör.
Ingen kraft kvar, kan inte stå emot.
Jag har blivit tunnaste, tunnaste glas.
Går i kras, när som helst.
Jag trodde aldrig att en normalviktig person kunde få en ätstörning.
Det fanns inte i min vildaste fantasi.
Ätstörningar tillhörde de smalas folk, det gick att se, på långa vägar.
Lönnfeta tjejer som jag får inte ätstörningar.
Det kan väl inte vara ett problem?
Jag behöver väl gå ner lite mer?
BMI och spegelbilden talar inte samma språk.
Plötsligt är jag mitt i smeten.
Mitt i smeten av rädsla, ångest och trötthet.
Plötsligt har jag gått från att äta 2500 kcal om dagen till att under en hetsdag komma upp i 800.
Det låter så mycket.
Jag får ångest av tanken på 800 kcal.
Jag är livrädd för morgondagens vägning, livrädd för siffror på en skärm.
Redo med måttband om vågen visar plus.
Är det vatten? Är det fett som väger?
Jag åt fem godisar idag.
Jag var redan mätt och jag åt fem godisar.
Jag fick panik. Kunde inte sitta still.
Fick inte luft.
"Måste prata, jag måste prata med någon nu!"
Det går inte. Det går inte med världens största hemlighet.
Jag träffar en kvinna jag blev hänvisad till.
Hon ska hjälpa mig att få ordning på mina tankar.
Hon ska hjälpa till att laga mig och min hjärna.
En del av mig hoppas det går.
En annan vägrar.
"Jag vill inte bli tjock!"
Jag vill. inte. bli. tjock.
Over and fucking out.
